Dorcs

Åh, vad jag skrattade! Min bror hade skickat en inbjudan till en grupp på Facebook som heter "Det finns ingen ursäkt för crocs". Det visade sig att jag inte var ensam om att avsky de fula, grälla gummitofflorna! Jag skrattade gott åt alla kommentarer på sidan. I en av kommentarerna låg denna länk, kolla in den och få er ett gott skratt:

http://youtube.com/watch?v=GZ6qdxN883w

Idag kommer Annika hit, det ska bli KUUUL!

Smittande buskar

Att jag inte har så värst gröna fingrar är väl ingen hemlighet. Men jag har lite smått ågren för det för det verkar som att det är något fel på en om man är tjej, har trädgård men inte tycker om att påta i jorden.

Igår kom grannen över och frågade om jag sett att vår Rhododendron-buske inte mådde så bra. "Gör den inte?" sa jag förvånat. Visst, när jag gått förbi busken hade jag kanske skymtat att den hade lite bruna blad och inte blommade så mkt som förra året. Men jag är ju van vid mina krukväxter som ser lite halvtrista ut hela året så jag hade väl inte tänkt så mycket på det. Grannen sa att deras buske också var sjuk och att hon frågat någon trädgårdsexpert vad man skulle göra åt det. Tydligen var det någon sjukdom som kan sprida sig i hela trädgården. Först skulle man ta bort alla sjuka blad, sen spruta busken med såpavatten och sen ha på något starkt medel.

Även om jag tycker det är trist att hålla på i trädgården finns det dock en gräns för mig när jag känner att jag måste sätta igång med något genast. På grannarnas buske var det bara hälften av bladen som var angripna, på vår var typ hela busken angripen. Alltså tänkte jag att det var lika bra att ta bort alla blad jag såg. Vår sekatör var på rymmen så jag gick till våra andra grannars förråd för att leta på något lämpligt verktyg. Jag hittade något som såg ut som en grenklippare och satte igång. Efter ungefär halva busken slutade grenklipparen att fungera. Jag hade helt enkelt haft sönder den. Det var ju självklart att det skulle hända mig. Resten av busken fick jag bryta av. Så nu är den inte så värst snygg längre. Och att hitta en likvärdig grenklippare på Jula var inte det lättaste, jag lyckades hitta en häcksax som såg ut som den jag haft sönder. Grannarna får byta om de inte vill ha den.

Idag regnar det iallafall, så jag slipper vara ute i trädgården...

Har ni glömt hur grus låter?

Har varit i Kalmar i helgen och hälsat på Anna-Karin. Det var mycket kul! Vi var på stan, var ut en sväng på lördagen och pratade gamla minnen. Jag hade tagit med mig några band som vi spelade in när vi var små, den äldsta inspelningen var vi typ 8-9 år och den senaste var när vi skulle fylla 20. När vi var 10 spelade vi in intervjuer med varandra där vi berättade om våra liv för tillfället. Det var mest typ; "Min mamma heter Anne och är 33 år, min pappa heter Per och är 34 år"....osv. När vi skulle fylla 20 gjorde vi en till intervju där vi frågade varandra hur vi trodde att vårt liv skulle se ut när vi fyllde 30. Båda vi trodde att vi skulle vara gifta och Anna-Karin skulle ha några barn medan jag absolut inte skulle ha några barn innan 30! Däremot kanske en liten hund... Jag trodde att jag skulle jobba som arkeolog och Anna-Karin att hon skulle jobba i en hotellreception eller något liknande.

Vi gjorde också en ny inspelning nu, fast inte på kassettband denna gång utan på min mobil. Ska försöka bevara den på ngt sätt så att vi kan lyssna på den om 10 år när vi ska fylla 40.

P.S. Överskriften till detta blogginlägg kan bara Anna-Karin förstå.

Min far linslusen

Har haft en riktigt intensiv vecka men nu börjar det äntligen lugna ner sig. Det har blivit rätt mycket resande i veckan, i måndags var jag i Örebro över dagen, igår till idag har jag varit i Stockholm och imorgon kväll ska jag åka till Kalmar. Hade från början tänkt åka till Västerås på tisdagen på ett seminarium men jag insåg att jag inte skulle hinna med det. Men det är roligt och omväxlande att vara ute på lite olika saker så jag ska inte klaga.

Idag var jag och Åsa ute på Hasselbacken (ett otroligt flott ställe ute på Djurgården) och pratade om dokumenthantering för ett nätverk. Åsa åkte från Säter på morgonen och jag var redan i Stockholm sen igår. Vi sågs på t-centralen och förberedde oss innan vi åkte dit. Själva anförandet var bara på en halvtimme men det kändes bra och det kändes som att de var intresserade och som att de fick upp ögonen för en del saker. Sen åkte vi och käkade på en mongolisk restaurang innan vi tog tåget hem. Jag lyckades se fyra kändisar under dessa två dagar; Markoolio stod och pratade i mobil i närheten av mitt hotell, Ulla Skoog kom gående ute på Djurgården, Josefin Craaford kom springande i stan och Anna Book satt i samma vagn som mig på tåget. Egentligen tycker jag att det är lite fånigt att tycka att det är kul att se kändisar på stan men på något sätt är det som att de är låtsaspersoner som bara finns på tv så att när man ser dem på riktigt blir det lite overkligt. Min pappa är extremt intresserad av kändisar, han var helt lyrisk i flera veckor efter att kronprinsessan Viktoria hade tittat på honom när hon gick förbi med något följe ute på Drottningholm.

Pappa är barnsligt förtjust i många saker, han tycker det är mycket spännande att titta på olyckor och får han vara med i tidningen blir han överlycklig. Det mest komiska jag har varit med om i det hänseendet var när han jobbade som massör och skulle vara med och massera på Vätternrundan. Jag och familjen satt och kollade på nyheterna när han var i Motala och jobbade. De hade en reporter vid målgången i Vätternrundan och vi spetsade ögon och öron då reporten började gå runt bland massörerna som stod där med sina bänkar och upplagda stackars ledbrutna cyklister. Reportern gick fram till en tjej som masserade och började ställa lite frågor. Då fick vi, i högra hörnet av bilden, syn på en välbekant figur som stod vid en annan massörbänk och masserade. Denna person verkade helt ha glömt av sin patient och hade sin fulla uppmärksamhet på kameran som fanns en bit bort. Eller rättare sagt - han råstirrade rakt in i kameran och tittade med bedjande ögon att de skulle komma fram till honom och ställa frågor. Vi höll på att skratta så vi grät medan pappa stod där och försökte locka dit kamerateamet med telepati.

I helgen ska jag som sagt till Kalmar och hälsa på Anna-Karin. Det ska bli väldigt roligt! Hon har förresten lyckats övertala mig att springa Tjejmilen med henne i augusti då hon fyller 30. Vad gör man inte för sina vänner! :)

Inte längre en Edman

Min mamma gifte sig igår, så numera är hon Anne Filipsson. Det var ett jättefint bröllop, ute på Storsjöns (Sandvikens Storsjön) vatten i en trång liten båt med drygt 60 pers på.

Jag har plötsligt blivit 38 år

Var tvungen att testa vuxenpoängstestet som Karin tipsade om. Detta är mitt resultat:

Din vuxenpoäng är: 20.4 Din ålder borde vara 38.1 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse

Ojdå, ditt test visar att du måste tagga ner lite. Du är lite för mogen för din ålder. Kanske dags att sluta använda ICA-kortet eller sälja bilen? eller varför inte beställa en resa till Kos?

Tips på saker att göra för att få mindre poäng:
Börja drick öl (hm, jag dricker faktiskt öl!)
Åk till Hultsfred, dvs festivalen, inte staden (vadå vi har ju peace and love!)
Flytta ihop med några kompisar (eh... varför då?)
Ge dina krukväxter till grannen (ja, det vore visserligen en bra idé för blommornas egen skull)
Sälj din bil, det är omiljövänligt (nja, i såfall byta bil till en mer miljövänlig)

OCH vadå - förväntas man åka på sup- och raggresa till KOS bland alla 19-åringar när man är 30!!??

Jag har fem nakna grabbar i källaren..

...någon som är avundsjuk?