Snart...

Ska bara säga att snart ligger jag och skvalpar i poolen:

Bilddagbok från Örebro

I helgen har jag och min käre pojkvän varit i Örebro och hälsat på hans mamma och hennes man. Pontus bror Chrille var också med. Vi kollade in Carinas (svärmor) utställning på muséet:












(Carinas tavla)

Käkade god buffélunch i stadsparken i ett växthus där det var minst 25 grader varmt, kändes som sommar:














(jag uppmanar Chrille att se "nätt" ut)















(av nån anledning tycker jag att Pontus liknar Lars Winnerbäck)

Hälsade på i Carina och Ebbes nyköpta skola från 30-talet:














Och busade med deras hund Sorella:

















Sammanfattningsvis: En mycket kul helg!

Bobby och Cynthia

Den här helgen har vi haft ett till litet vilddjur i huset, nämligen Jack Russel-terriern Cynthia. Min mammas nya kille, hans barn och Simon sov över här lördag natt eftersom de skulle åka skidor i "Råmme" som alla utanför Borlänge säger! :) Jag och Pontus var inte så skidsugna så vi var hundvakt idag istället. Det var kul. Cynthia är en liten pigg och orädd bushund som snodde Bobbys leksaker så fort hon kom åt. Bobby är lite mesig så han vågade inte säga ifrån eller ta tillbaka dem och verkade inte så värst leksugen i början när Cynthia kom och ville busa. Men efter en stund när Bobby upptäckte att det inte var så farligt att kampa lite om leksakerna kom han igång och de hade lite dragkamp med hans gamla utslitna och illaluktande "tossa". Cynthia, som har lite starkare tänder än Bobby, vann de flesta dragkamperna och sprang glatt iväg med sitt byte. Bobby jagade efter och de for runt som galningar i huset. Mycket kul att titta på!

Vi kollade också på melodifestivalen igår, som typ 5 miljoner andra. Mamma jobbade natt igår på akuten och hon sa att det var lugnt så länge melodifestivalen höll på. Sen började benbrotten och annat ramla in. När folk sitter klistrade framför tv:n kan ju inte så många olyckor hända.
Jag har faktiskt ingen riktig åsikt om rätt eller fel låt vann, tycker de flesta låtar hade nånting bra. Känner mig mindre och mindre engagerad för varje år. När jag var liten var melodifestivalen det bästa jag visste. Det var lite mer magiskt då. Man kollade kläderna, tyckte alla låtar var superbra, satt vid vissa tillfällen på golvet bredvid tv:n med en kassettbandspelare i högsta hugg och spelade in låtarna så att man kunde lyssna på dem efteråt. På den tiden dröjde det ju bra länge innan de släppte låtarna på radion eller på band. Den bästa melodifestivalen tror jag var 1986 års (tror det var det året) med Anna Books ABC och Style som sjöng Dover calais. Det är en klassiker!














Bobby väntar på att "lilla tjejen" ska komma.













Cynthia och Bobby vilar ut i soffan efter en intensiv dag.


Dagens mums: Chili-lakrits från godisaffären

Dagens boktips: Vingklippt ängel av Berny Pålsson

Angående svenskars dejtande. Rätt kul att läsa! (Snott tipset från Mannen som gör hvad som faller honom in.)

Och så en varning till min broder Jon som brukar vara med om dylika tester.

Mer orkar jag inte skriva idag för jag är TRÖTT.

Instängd på Långholmen

Nu ska jag klaga lite på SJ. Igår skulle jag och två arbetskamrater åka till Stockholm och hålla i en liten presentation för en enhet. En av dem, Birgit, skulle hålla i större delen av presentationen och så skulle jag prata en liten stund. Vi hade bokat tåget så vi skulle ha en timme extra på oss i Stockholm eftersom det alltid brukar strula med tågen. Birgit åkte från Falun på morgonen och skulle byta tåg i Borlänge där jag och Eva klev på. Så klart blev det något strul med tåget från Falun så de fastnade i Ornäs. De sa att vårt tåg skulle vänta in det andra tåget. Det väntade i en minut, sen åkte vi! Birgit ringde och sa att de hört att de skulle få åka buss till Stockholm, vilket skulle ta tre timmar. Det var väl ok, då skulle hon ju hinna till halv tolv när vi skulle ha vår presentation. Vårt tåg åkte fem i åtta och halv nio ringde Birgit och sa att de fortfarande satt och väntade på bussen och att den förhoppningsvis skulle komma klockan nio. Vilket skulle innebära att Birgit skulle vara framme klockan 12 och sen ta sig ut till Långholmen där konferensen var, typ en kvart till. "Ja, då är vår presentation slut" sa Birgit.
Det slutade iaf med att jag tog hela presentationen och Birgit gick till jobbet istället för att sätta sig på bussen, när den nu kom. Men vadå, ska man behöva åka ner dagen innan för att vara säker på att komma fram i tid till ett möte? Och så mycket strul som det alltid är, kan de inte vara lite förberedda på att sätta in bussar lite snabbare? Eller kunde inte vårt tåg väntat i 20 minuter och kört in den tiden? Så, nu har jag klagat lite.

Efter presentationen hann iaf jag och Eva med en sväng på fängelsemuséet på Långholmen. Det var väldigt intressant men samtidigt hemskt. De hade även byggt om de gamla cellerna till hotellrum. Vi var rätt glada att vi slapp tillbringa natten där. Tror jag skulle känna av lite klaustrofobi om jag blev instängd i ett 12 kvadratmeter stort hotellrum och f.d. cell.

















En gammal cell på Långholmen

Meetings, bloody meetings

Idag är det måndag igen. En arbetskamrat skickade ett mycket roligt mail i fredags, det var en isbjörn som släpade sig till jobbet på måndagmorgonen, halvt sovande och sen en pingvin som glatt skuttade hem när det blev fredag. Som isbjörnen kände jag mig i morse. Var mycket trött efter helgen. Kom hem från Mora kl två på natten i lördags, vilket så klart innebar att jag inte vaknade förrän tolv igår. Sen kunde jag ju inte somna förrän c:a tolv på kvällen så därav morgonens trötthet.

Har mest suttit i möten hela dagen och när jag inte haft inplanerade möten har vi haft "spontanmöten" inne på folks rum eller i korridoren av diverse olika anledningar. Passande nog hade vi även ett avdelningsmöte som bestod i att titta på en kortfilm med John Cleese som hette just "Meetings, bloody meetings". Syftet var att lära sig konsten att hålla effektiva möten som ledde till någonting. Den hade sina poänger.

Ikväll är det Outsiders vilket jag har tänkt att jag ska se. Tittar inte så mkt på tv längre men det programmet tycker jag är intressant. Förra veckan handlade det bl.a. om en man som gick runt som Peter Pan dagarna i ända. Mycket skum person. Sen hade han en massa andra olika outfits också som man kan skratta åt. Eller vad sägs om denna "Alice i underlandet-dress"?

Fula skor

Idag är det fredag och jag är trött som en liten gnu igen. Egentligen skulle jag bara vilja sova bort morgondagen men har bestämt mig för att göra ett besök i mammas stuga i Sandviken som nyligen blivit renoverad och träffa mamma, Simon, Jon, Linn, mormor och morfar. Och så lilla Tilla och stora stygga Theo (mammas schäfer). Bobby är lite rädd för stora stygga Theo, han får knappt andas för då blir Theo arg och skäller ut honom. Han får inte gå förbi Theo, titta på honom, leka med någon annan hund, och framförallt inte nosa på någon smula i köket som är Theos smula. Då smäller det.

Sen ska jag och några kompisar upp till Mora och hälsa på en kompis som nyss har flyttat till en ny lägenhet. Ska bli kul, men mycket bilåkande. På söndag ska jag bara vara hemma.

Dagens klantighet: Höll på att planera in en aktivitetsdag för sektionen på jobbet, och skickade mail till alla med fel datum minst fyra gånger! Alltså fyra felaktiga datum. Till slut visste folk varken ut eller in. Vad ska jag skylla på? Tillfällig sinnesförvirring? Trötthet? Ouppmärksamhet? Tja, ingen aning.

Dagens, eller snarare veckans samtalsämne: TAR VINTERN ALDRIG SLUT? Hur länge ska kylan hålla i sig? O.s.v. Tröstande är iaf att jag hörde en man på tv prata om att när det varit en nederbördsrik period följs det ofta åt av en torrare. Så man kan ju hoppas att sommaren blir varm, torr och solig! Som det var när man var liten. Den här vintern har verkligen känts som en 80-talsvinter så då kanske sommaren blir en 80-talssommar? På tal om det tycker jag att modet har börjat gå lite väl fort fram. Nyss var det ju 80-talsmode, men REDAN har det dykt upp 90-talsplagg igen! Vad är detta? De ska väl inte komma förrän runt 2012-2015? Tänker främst på västar av olika slag och sådana där rosettskor. Usch.





















Riktigt fula skor.

Att gå på alla fyra

Och vad är det här nu då för ett tidigt aprilskämt?

Spöken och monster och annat oknytt

Kollade lite halvt om halvt på "Det okända" ikväll. Det är lite skumt. Har alltid varit skeptisk till saker som inte är konkreta men samtidigt alltid undrat om det kanske ändå finns energier eller spöken eller vad det nu kan vara. Har dock svårt att tro på det när jag inte upplevt det själv. Eller så har jag upplevt något men har bara förklarat bort det. Oftast kan man ju hitta förklaringar till saker och ting. Har varit med om att stereon har gått på mitt i natten t.ex. men den kan säkert få nåt spel av sig själv. En gång sov jag och Pontus över i en stuga som vi lånade av mormors väninna. Tidigt på morgonen lät det precis som att någon gick omkring på taket eller vinden eller vad det nu var som var ovanför oss och jag tyckte att det var lite småläskigt. När jag sa det till Pontus sa han att han hade hört det under natten också. Senare på dagen pratade vi om stugan och då sa mormor att väninnans syster nyligen hade dött. Inte vet jag om det var hon som gick omkring och vaktade på oss där. Men tror ändå inte riktigt på det.

När jag gick på gymnasiet flyttade familjen till ett gammalt 1700-talshus ute på landet. Jag var inte alls särskilt sugen på att flytta dit, var helt övertygad att om det nu finns spöken av något slag så MÅSTE de finnas där! Men det enda som fanns var råttor som krafsade i taket på nätterna och råbockar ute i skogen som skällde så det lät som spöken. När jag flyttat hemifrån och var hemma och hälsade på senare tyckte jag dock att det var mycket obehagligt att sova i rummen på nedervåningen. Inte vet jag om det var för att jag kände av några sorts energier eller om det var för att jag bara var mörkrädd och det fanns stora fönster ut mot det svarta mörkret därutanför. Så länge jag bodde hemma sov jag på övervåningen och där var inte fönstren lika stora och många och det krävdes dessutom en stege för att några spöken skulle kunna lyckas kika in på mig där jag låg och sov. Och det kändes ju overkligt att de skulle bemöda sig med det! :)

I vårt hus har jag hittills inte stött på några spöken. Vad jag vet iallafall. Däremot har vi ett litet svart monster boendes i vår säng på nätterna. Med sina stora ögon och vassa tänder och gurgliga läten håller han ibland oss vakna och stör vår sömn. Men det monstret får gärna vara kvar!

Dagens tips: Lär dig hur du snor åt dig lite pengar i World of warcraft.

Dagens gnäll: Usch vad det är kallt!

Monstret som invaderat vårt hus

Kort

Har lagt en länk till en del kort, men om ni vill kolla på dem måste ni regga er på flickr och jag måste lägga dit er som vän/familj.

Flightplan

Idag och igår har jag tagit det lugnt och bara slappat och sovit. Det har varit SÅ skönt! Tror att jag verkligen behövde sova, la mig vid halv elva fredag kväll och sov till tio igår. Trots det var jag skittrött lördag kväll och somnade på en gång klockan 10. Sen inatt sov jag 12 timmar, men skulle säkert ha kunnat sova längre. En sak jag har funderat på, hur överlever folk som har småbarn? Kan man verkligen vänja sig vid att sova mindre? När jag börjar tänka på sånt känner jag mig lite bortskämd. Många som har hund går ju också upp tidigt på mornarna och går ut med den. I mitt fall är det inga problem eftersom Bobby är en riktig sjusovare. Han sover gärna till elva om han får. Åtminstone till tio. Försöker man ta ut honom tidigare än det ser han bara eländig ut och smiter in så fort han kan.

Igår kväll kollade jag och Pontus på Flightplan. Den var som andra amerikanska thrillers, spännande i början, sen bara overklig och jobbig och förutsägbar. Den handlade i stora drag om en mamma och en dotter som ska flyga till USA och dottern försvinner under flygresan. Mamman springer sen runt hysteriskt och letar efter henne. Jag fick en mycket komisk bild i min hjärna över när jag och Annika ska flyga till Gran canaria och hon försvinner under vägen och jag springer runt som en galning och letar efter henne: "Ni måste utrymma planet, jag måste hitta Annika! Nån har snott henne!" Och det blir mycket dramatiskt. Vi brukar annars vara rätt bra på att tappa bort varandra. När jag var och hälsade på henne i Umeå en gång och vi skulle gå på stan sa vi, lite på skämt: "Om vi tappar bort varann kan vi ju ringa i mobilen". Det första vi skulle göra var att käka på Mia's hamburgerställe. Efter fem minuter hade vi tappat bort varann, eller snarare, Annika hade tappat bort mig. Jag hade fått min mat före henne och ställt den på ett bord och sen gått på toa. Annika hade sprungit runt hela hamburgerstället flera varv och letat efter mig. Till slut ringde hon på telefonen och undrade var i helvete jag hade tagit vägen! Det var lite kul.
Pontus är förresten lite smått orolig när jag ska på min "tjejresa" som han kallar det. Som att jag var 14 och skulle på sup- och raggresa. Den enda raggningen jag ska ägna mig åt är i så fall att hitta ett lämpligt offer till Annika.

Idag ska jag spela world of warcraft med min lillebror om han har lyckats installera det på sin nya dator. Lite coolt att man kan träffas i en annan värld när man bor 30 mil ifrån varandra.
















Jag och Annika i "Flightplan"

Tilla och bloggar

Igår var jag så fruktansvärt trött hela dagen så jag bestämde mig för att ta ledigt på måndag och vila ut ordentligt. Visserligen måste jag fixa en del grejer men det kan jag göra på måndag så idag ska jag inte göra nåt.

I onsdags kväll kom Jon och Linn förbi med lilla Tilla. Bobby tyckte det var mycket spännande med en liten tjej men visste inte riktigt hur han skulle bete sig. Han verkade vara rädd att göra illa henne och var väldigt försiktig och inte lika klumpig som han är i andra sammanhang. Men jag tror försiktigheten och uppspeltheten blev lite för mycket för honom till slut, helt plötsligt blev han helt galen och sprang runt i huset med svansen mellan benen och baken nedåt. Han rusade förbi lilla Tilla i 100 km i timmen så Tilla blev såklart rädd och hoppade upp i matte Linns knä. Det var iaf jättekul att träffa dem och att busa med den lilla hunden.

Nu har Pontus också skaffat sig en blogg. Han har nyss köpt en digitalkamera och går runt och tar kort på mig och hunden hela tiden. Han verkar mycket nöjd med sin kamera och tror att jag ska bli avundsjuk på honom. Min kameramobil har förresten börjat strejka, det var nåt strul med programvaran så jag ska lämna in den till Telia. Det är väl typiskt. Jag antar att det är Daniel på jobbets fel, han verkar föra otur med sig vad gäller mobiltelefoner. Han har lyckats pilla sönder några stycken och nu verkar det som att bara han tittar på en mobiltelefon så slutar den fungera!




















Familjen Edman-Wallér