Smittande buskar

Att jag inte har så värst gröna fingrar är väl ingen hemlighet. Men jag har lite smått ågren för det för det verkar som att det är något fel på en om man är tjej, har trädgård men inte tycker om att påta i jorden.

Igår kom grannen över och frågade om jag sett att vår Rhododendron-buske inte mådde så bra. "Gör den inte?" sa jag förvånat. Visst, när jag gått förbi busken hade jag kanske skymtat att den hade lite bruna blad och inte blommade så mkt som förra året. Men jag är ju van vid mina krukväxter som ser lite halvtrista ut hela året så jag hade väl inte tänkt så mycket på det. Grannen sa att deras buske också var sjuk och att hon frågat någon trädgårdsexpert vad man skulle göra åt det. Tydligen var det någon sjukdom som kan sprida sig i hela trädgården. Först skulle man ta bort alla sjuka blad, sen spruta busken med såpavatten och sen ha på något starkt medel.

Även om jag tycker det är trist att hålla på i trädgården finns det dock en gräns för mig när jag känner att jag måste sätta igång med något genast. På grannarnas buske var det bara hälften av bladen som var angripna, på vår var typ hela busken angripen. Alltså tänkte jag att det var lika bra att ta bort alla blad jag såg. Vår sekatör var på rymmen så jag gick till våra andra grannars förråd för att leta på något lämpligt verktyg. Jag hittade något som såg ut som en grenklippare och satte igång. Efter ungefär halva busken slutade grenklipparen att fungera. Jag hade helt enkelt haft sönder den. Det var ju självklart att det skulle hända mig. Resten av busken fick jag bryta av. Så nu är den inte så värst snygg längre. Och att hitta en likvärdig grenklippare på Jula var inte det lättaste, jag lyckades hitta en häcksax som såg ut som den jag haft sönder. Grannarna får byta om de inte vill ha den.

Idag regnar det iallafall, så jag slipper vara ute i trädgården...