Flightplan

Idag och igår har jag tagit det lugnt och bara slappat och sovit. Det har varit SÅ skönt! Tror att jag verkligen behövde sova, la mig vid halv elva fredag kväll och sov till tio igår. Trots det var jag skittrött lördag kväll och somnade på en gång klockan 10. Sen inatt sov jag 12 timmar, men skulle säkert ha kunnat sova längre. En sak jag har funderat på, hur överlever folk som har småbarn? Kan man verkligen vänja sig vid att sova mindre? När jag börjar tänka på sånt känner jag mig lite bortskämd. Många som har hund går ju också upp tidigt på mornarna och går ut med den. I mitt fall är det inga problem eftersom Bobby är en riktig sjusovare. Han sover gärna till elva om han får. Åtminstone till tio. Försöker man ta ut honom tidigare än det ser han bara eländig ut och smiter in så fort han kan.

Igår kväll kollade jag och Pontus på Flightplan. Den var som andra amerikanska thrillers, spännande i början, sen bara overklig och jobbig och förutsägbar. Den handlade i stora drag om en mamma och en dotter som ska flyga till USA och dottern försvinner under flygresan. Mamman springer sen runt hysteriskt och letar efter henne. Jag fick en mycket komisk bild i min hjärna över när jag och Annika ska flyga till Gran canaria och hon försvinner under vägen och jag springer runt som en galning och letar efter henne: "Ni måste utrymma planet, jag måste hitta Annika! Nån har snott henne!" Och det blir mycket dramatiskt. Vi brukar annars vara rätt bra på att tappa bort varandra. När jag var och hälsade på henne i Umeå en gång och vi skulle gå på stan sa vi, lite på skämt: "Om vi tappar bort varann kan vi ju ringa i mobilen". Det första vi skulle göra var att käka på Mia's hamburgerställe. Efter fem minuter hade vi tappat bort varann, eller snarare, Annika hade tappat bort mig. Jag hade fått min mat före henne och ställt den på ett bord och sen gått på toa. Annika hade sprungit runt hela hamburgerstället flera varv och letat efter mig. Till slut ringde hon på telefonen och undrade var i helvete jag hade tagit vägen! Det var lite kul.
Pontus är förresten lite smått orolig när jag ska på min "tjejresa" som han kallar det. Som att jag var 14 och skulle på sup- och raggresa. Den enda raggningen jag ska ägna mig åt är i så fall att hitta ett lämpligt offer till Annika.

Idag ska jag spela world of warcraft med min lillebror om han har lyckats installera det på sin nya dator. Lite coolt att man kan träffas i en annan värld när man bor 30 mil ifrån varandra.
















Jag och Annika i "Flightplan"