De sista skälvande andetagen

Nu har jag varit lite dålig på att skriva på ett tag. Det är som att ju mer sällan man skriver, desto jobbigare blir det att sätta igång igen. Så är det med diverse andra saker. Som blomvattning t.ex. Om jag glömt att vattna blommorna i c:a 2 veckor får jag dåligt samvete, MEN istället för att då genast rusa och hämta vattenkannan och släcka törsten på de stackars gröna varelserna så ignorerar jag dem och tänker att det ändå är försent. Överlever de inte mina ogröna fingrar är det ingen idé att de försöker. Jag har en blomma på jobbet också och den har jag inte vattnat en enda gång sen jag tog dit den i höstas förra året. Den enda anledningen till att den fortfarande lever är att jag är på tjänstresor och semester lite då och då och då har jag en snäll arbetskamrat som vattnar den. Likadant med våra soffdynor som legat ute för många gånger i regnet. Vi hade en granne på besök en gång i november eller så förra året och han påpekade lite försiktigt att vi hade våra dynor ute. Men istället för att ta in dem och försöka rädda dem så lät vi dem självdö. Så det kanske är det som är på väg att hända med min blogg, den håller på att självdö. Så detta inlägg kanske får anses som de sista skälvande andetagen från Fridas blogg. Men man vet aldrig.

De senaste två helgerna har jag varit ute och roat mig. Förr-förra helgen var jag i Kalmar och hälsade på Anna-Karin, läs mer på henne blogg om ni vill veta vad vi gjorde. Den här helgen var jag i Stockholm och hälsade på Malin som jag pluggade media med för en massa år sedan. Vi var på kräftskiva hos en av hennes kolleger på SVT och alla som var på festen jobbade som vikarier på SVT eller TV4, utom jag förstås, och alla hade läst media i Falun. Lite komiskt.

Bilder från Kalmar och Sthlm kommer...