Our town is dangerous and cold...

Ok, hade tänkt lägga ut lite fler bilder från peace and love, men det verkar lite segt idag...

Vad ska jag skriva om då då? Har blivit en riktig nattuggla efter helgen och hunden tar efter min dygnsrytm, han kan liksom inte lägga sig om jag inte har lagt mig. Som att han tror att det ska hända något mer spännande så länge jag är vaken. Idag har han gjort några spännande saker som att leta efter korvbitar som jag slängt ut i huset, blivit smugen på av två katter som var väldigt nyfikna på den konstiga varelsen som såg ut som en hund men spann som en katt, blivit rädd för ett godispapper som rörde sig och dessutom stack honom på nosen, hjälpt mig att dammsuga, vilket inte var så effektivt (han ska alltid ställa sig i vägen när jag kommer med dammsugaren).

Gick in på Mando Diaos hemsida igår för att kolla om jag kände igen organisten (tydligen mammas och pappas gamla kompisars son och bror till en gammal scoutkompis som jag och en kompis var kär i när vi gick i 5:an - Friday boy number tree kallade vi honom för). Iallafall så berättade en av medlemmarna i bandet om hur det var att växa upp i Borlänge. Jag måste verkligen citera det han sa, för det var så skrattretande:

" 'Our town is dangerous and cold,' he explains. 'It has the highest drug and murder rate of anyplace in Sweden. You had to be bad if you didn't want to get hit by some gang of fools in school. And if you could survive all that, then life became boring as well as dangerous.' The future bandmates avoided homicide through a combination of street smarts and seclusion within the shelter of music."

Ehhh...ja, just det.

Klockan är nu 01.23 och jag har blivit kär i Ed Harcourts musik och har ingen lust att sova.

Godnatt iallafall.