Vikten av vikten och onödiga hang-ups

Har börjat jobba igen efter alla julledigheter och det känns faktiskt riktigt bra. Det har varit en rolig vecka på jobbet och det känns som att man har en massa ny energi. Jag har dessutom varit uppe tidigare än vanligt + att jag har börjat träna så det känns lite som en nystart. Har fått med mig Pontus också på träningen så det känns jättekul. När vi skrev in oss på SVEA fick vi även göra en träningsprofil. Det var lite intressant. Han ställde en massa frågor kring vad man hade för mål med träningen och vad man ville uppnå. Jag sa hela tiden att; nej, men att gå ner i vikt är inte så viktigt, jag vill mest må bra och bli piggare och blablabla. Sen frågade han vad jag vägde idag och vad jag ville väga. Jag svarade snabbt att jag ville ha en viktminskning på 10 kilo. Så mycket för att intala mig själv att vikten inte har någon betydelse...

Jag har upptäckt att jag har lite konstiga hang-ups som jag trodde att alla hade men tydligen så verkar jag rätt ensam om dem. T.ex. att om jag är ute och går på stan och upptäcker att jag är på väg åt fel håll så tycker jag det är pinsamt att bara vända om direkt och gå åt andra hållet. Jag får liksom för mig att folk ska undra vad jag håller på med. Som om folk brydde sig över huvud taget! Hamnar jag i den situationen kan det hända att jag går runt ett helt kvarter för att komma åt rätt håll istället för att bara vända. Mycket opraktiskt.

Är det förresten någon mer än jag som nyser när ni ser solen eller blir bländade av en lampa? Läste nånstans att det bara är 20% av alla människor som har den defekten...

Nysvarning