Hemstaden

Imorgon ska jag åka till Ume, min gamla hemstad. Eller hemstad och hemstad, numera känns det knappt som att man har bott där. Jaha, bodde jag där när Hagamannen härjade, javisst ja, det kanske jag gjorde. Två år är en ganska kort tid av ens liv. Fast jag trivdes väldigt bra i Umeå. Det är en ung stad på nåt sätt, inte bara människorna utan hela stämningen, det är mycket som händer och mycket ny teknologi och det känns som en stad som utvecklas och är levande. Jämfört med Borlänge är det en ganska stor skillnad, även om den staden också växer och är levande på sina håll (främst området runt framtidsdalen) men på andra håll krymper den och dör.

Trots detta är ändå Borlänge hemma, eftersom det är här jag har växt upp och har en massa barndomsminnen från. Mjölby, som jag bodde i minst lika länge som jag bodde här när jag var liten, känns inte alls som hemma. Där skulle jag aldrig mer vilja bo. Umeå skulle jag kunna tänka mig att bo i igen. Men det får bli i ett annat liv i så fall! :)

Om ni någon gång småflinat för er själva när ni har "överhört" en konversation på stan, kolla in denna blogg, den är apbra!