Sunday, April 23, 2006

Skrattsalvor och ensamhet

Idag är jag lite småseg. Hade mina arbetskamrater här på middag igår vilket var mycket kul. Vi käkade rostbiff, drack vin och Daniel blandade till lite Irish coffee - mums! Nu står det dock en stor och jobbig disk i köket vilket inte känns sådär jättelockande.

En del dagar, som idag (oftast söndagar av någon anledning) känner jag ofta att jag vill vara ifred. Typ dra ur telefonen, inte småprata med några grannar, gömma mig i nån liten vrå av huset och bara vara för mig själv. Jag har upptäckt att jag har ett ganska stort behov av att vara ensam ibland, även om jag har behov av att umgås med folk också. Men jag är inte en sån person som skulle klara av att umgås med folk dagarna i ända.

Förra måndagen hälsade jag och två av mina bröder på min tredje bror David uppe i Rättvik. Han jobbar som volontär på en meditationsgård däruppe mitt ute i skogen. I måndags var han dock ledig, men vi käkade lunch där på själva gården och där är det alltid tystnad under lunchen. Det är väldigt behagligt att sitta där och äta och lyssna på klassisk musik tillsammans med ett dussin andra personer. Samtidigt som det är avkopplande är det dock lätt att bli fulliskratt vilket både jag och mina bröder har en tendens att bli i fel situationer. Det räcker ofta med att det är någon liten komisk grej som händer och att man tittar på varandra och sen är det kört. Den här gången handlade det om att David sträckte sig efter ett chokladägg som låg som prydnad på bordet för att vi skulle explodera. Vi har antagligen ärvt egenskapen av vår käre far som ofta blir fulliskratt och sitter och gråter till slut av innehållen skrattsalva. Tur iaf att David blev lika fulliskratt som vi så att det inte var vi som skämde ut honom!














Jon och David

0 Comments:

Post a Comment

<< Home