Att äta ensam

Har varit uppe i norr några dagar, närmare bestämt Härnösand så jag har inte kunnat skriva på ett tag. Jag tycker om Norrland, när jag var yngre tyckte jag att dialekten var lite småtöntig men nu tycker jag att den är charmig. Och så är det fin natur däruppe, framförallt runt Höga kusten. En sak jag har tänkt på att det alltid anses som lite konstigt om man går själv och äter någonstans. Som nu när jag var där på kursen och gick till en thairestaurang och köpte take away-mat undrade killen jag beställde av om jag verkligen skulle äta ensam. Förklarade att jag var där på kurs i några dagar och att jag inte bodde i stan. Som att man måste förklara sig! Ha en ursäkt liksom. Folk tittar alltid undrande på en om man sitter själv och äter någonstans. Som att de undrar om man inte har några vänner. Just därför drar man sig lite för sådana situationer, jag skulle t.ex. aldrig vilja gå på bio själv, resa utomlands själv eller gå ut på krogen själv. Beundrar verkligen dem som vågar göra det, som en kompis som nyligen åkte till Tyskland i en vecka helt själv på semester.

Bobby är fortfarande kvar på hundpensionatet, kom hem för sent för att åka och hämta honom. Det var verkligen hemskt att lämna honom i måndags, han satt där i sin lilla bur och såg så ledsen ut när jag sa att han skulle stanna där och att jag skulle komma om några dagar. Men det är å andra sidan bra för honom att bli lite självständig, han är lite för mammig. Eftersom jag saknar min lilla hund ska jag lägga ut lite dagens Bobby-bilder:





Bobby tycker om pennor...













...gräs...










...tossor som farmor stickat...












...och matte! :)