Inte så vig

Dagens obsession: Sushi, kan äta hur mkt som helst
Dagens hemskhet: Folk förnedras i American Idol
Den här helgen har jag verkligen varit social. I fredags var en arbetskamrat här och hälsade på, igår kom en nygammal kompis (vi lekte när vi var små och har nu tagit upp kontakten igen) med pojkvän hit på middag och idag har tjocka släkten varit här på lunch. Ja, inte hela släkten men min yngsta bror, mamma, f.d. fostersyster och farmor. Det har varit en kul helg, men känner mig rätt trött just nu. Bobby har härjat hela helgen och busat runt så han kommer nog vara ganska trött ikväll.
Det är alltid kul att träffa folk i verkligheten som man tidigare bara hört talas om. Om någon pratar mycket om en person t.ex. så bildar man sig ju en uppfattning om den personen. Man har en slags bild i huvudet av hur personen är och ser ut. Sen när man träffar den kan man antingen ha väldigt rätt eller väldigt fel. Eller om man lyssnar på en radiopratare mycket skapar man sig också en bild av hur personen ser ut. Som när jag var yngre lyssnade jag på Trackslistan varje lördag med Kaj Kindvall. När jag efter flera år fick se hur han såg ut stämde det inte alls med den bild jag hade skapat mig av hans röst.
Igår tog jag en promenad med en gammal barndomskompis som precis fått barn. Det är lite mysko när folk i ens omgivning börjar skaffa barn. Än så länge är det inte så många av mina kompisar som har barn, bara två stycken. Så jag känner inte direkt någon barn-stress. Har aldrig riktigt vetat om jag verkligen vill ha barn eller inte. Grejen är att jag vill vilja ha barn, för det är säkert helt fantastiskt men jag vet inte om jag vill iallafall. Men det är iallafall kul att träffa andras bebisar. Min kompis funderade på att flytta till ett hus i det område både hon och jag växte upp. Då skulle hennes barn gå i samma skola som vi gick i när vi var små. Rätt komiskt! Vi kom fram till att en hel del av de lärare vi hade nog är döda eller åtminstone långt över pensionsåldern. Vi hade bl.a. en liten lärare som vi i hemlighet kallade för Minipet. Dels för att hon var väldigt liten och dels för att hon var petnoga med allting. Undrar just hur gammal hon är idag om hon nu lever?
Den här årstiden är verkligen inte kul. Det är kallt, man fryser, det är mörkt, man är trött o.s.v. Har haft svårt att somna på kvällarna den här veckan och på morgnarna är jag helt död. Tycker bättre om våren och sommaren. Visst, det kan vara mysigt på vintern också om det är soligt, några minusgrader och man är ute och går eller åker skidor uppe i fjällen eller nåt. Men som idag när det var typ 10 minus och snöade och blåste var det inte lika kul. Cyklade till jobbet och fick små nålar av snö i ögonen. Men ändå, man vill inte vara utan årstidsväxlingarna. Det skulle vara tråkigt om det aldrig var någon större skillnad i vädret. Man har ju någonting att längta efter nu iallafall.
Idag hade vi ett föredrag på jobbet om lateralt tänkande, alltså att tänka i nya banor och inte följa gamla invanda tankemönster. En övning vi hade gick ut på att börja med att tänka på alla positiva saker med en händelse. Som om ens bil blev stulen skulle man inte tänka på allt negativt som det för med sig utan börja med det positiva. Som t.ex. att man förhoppningsvis får en ny och bättre bil om man har den försäkrad, man får mer motion om man tvingas gå eller cykla o.s.v. Det låter ju bra, men fungerar det i verkligheten? Kan man verkligen lära sig att tänka om i alla situationer man drabbas av? Oftast tycker jag att man fungerar så att man först blir arg och ledsen om något tråkigt händer, sen accepterar man läget och utgår från det och först då försöker se det positiva med händelsen, om det nu finns något. När jag glömde låsa min gamla Opel och någon försökte tjuvkoppla den och förstörde rattlåset och jag inte hade någon försäkring på den och jag dessutom fick p-böter för att jag inte kunde flytta på bilen för den var trasig och därför var tvungen att slakta den såg jag inte så mycket positivt i situationen. Senare när jag accepterat alltihopa tänkte jag att det var skönt att jag slapp besikta den iaf! Men i det fallet känns det som att det negativa i situationen översteg det positiva och då är det ju svårt att börja tänka på det positiva.
Idag har stackars Bobby drogats ner och fått sina ögonfransar bortplockade. Det var inte kul. Först spydde han av sövningsmedlet, sen fick han ingen luft när veterinären hängde sig över honom och sen fick han en tratt nerstucken i örat. Veterinären som nog anade att jag var en aning orolig över nedsövningen verkade tycka det var jättekul och satt och skämtade om att Bobby kunde dö och sa typ: "Ja, som han snarkar hör man ju om han skulle dö!" och andra dåliga skämt. När vi skulle gå var Bobby helt groggy och sen har han mått dåligt hela dan. Så idag tycker jag verkligen synd om honom!
Den här veckan hade jag tänkt att jag inte skulle syssla med någonting annat på kvällarna än att skriva hemtenta som ska vara klar på måndag och att försöka träna lite på Svea. Hade mycket goda föresatser i söndags kväll att gå upp kl. 6.00 varje morgon så att jag kunde sluta lite tidigare. Men det har hittills inte lyckats. Skrev dock en del på min hemtenta igår och tänkte skriva lite nu efter att jag bloggat lite. Så lite duktig har jag iaf varit. I helgen ska jag inte göra något kul alls, bara plugga. Än så länge är helgerna relativt tomma framöver. Under hösten var nog varenda helg uppbokad, men då, när det fortfarande är höst planerar man inte in så mkt till våren. Det känns så avlägset på något sätt, som att man börjar ett nytt liv efter nyår. Likadant har det varit på jobbet, man har inte dragit igång några projekt innan jul utan man väntar till det nya året börjar. Min farmor brukar säga: "Om jag lever till våren ska jag göra det och det". Det låter ju lite pessimistiskt, men det kanske är så man ska tänka. Man kan inte ta något för givet.
Ha! Nu har jag lurat min bror att blogga också. Gå in och kolla hans än så länge "hemliga" sida! Jon E heter han. Hm, måste man ha ett mål med bloggen? Jag säger som min bror, jag vill också dokumentera vad jag gjorde våren 2006 och ev. framåt så länge man nu orkar hålla på. När jag gick på gymnasiet skrev jag till mig själv om 20 år. Alltså såhär; tidningen OSA (om någon nu kommer ihåg den) som gavs ut av posten hade en grej då man kunde skriva ett brev till sig själv om 20 år och sedan skicka till dem. 20 år framåt i tiden, alltså det år jag fyller 38, är det tänkt att de ska skicka tillbaka breven till alla dem som skickade in ngt. Har ingen aning om vad jag skrev men det var väl nåt klokt. Ska bli kul att se om det kommer nåt brev om sådär en 9 år! :)
Var aptrött i morse som vanligt och tog mig ur sängen vid åtta ungefär. Varje morgon tänker jag att jag ska minsann gå upp tidigt idag, men det är svårt den här årstiden. Varje vinter vill jag gå i ide och sova.